Och så kom den dagen jag så länge hade väntat på

Hejsan bloggis!
Jag blev hemma från skolan idag med, jag orkade helt enkelt inte gå upp, jävla förkylning.
Runt klockan tio stog jag på benen för första gången denna här dagen, då gick jag upp och hjälpte mamma med lite saker, känns som man har en liten bebis här hemma, man passar liksom upp hela tiden, även fast det kanske inte behövs alla gånger så gör jag det ändå, som tur var så lider inte min mamma så värst mycket av "kan själv" syndromet, utan jag får faktiskt hjälpa till. Nu är det lite snack om att vi ska åka in med henne igen, lika bra även fast ingen av oss vill. Jag vill ha min mamma hemma men jag vill att hon ska bli frisk.

Nu sitter jag här hemma vid datorn som jag har gjort nästintill hela dagen, spelar olika spel, det är bra för då går tiden fortare. Har även gjort olika teoriprov inför körkoretet, det gick superbra måste jag ta och säga, fick väl som mest 6 fel och då var det ganska många frågor, får se hur det där går!
Micke kommer när som helst och jag dör typ av längtan, nej dör jag väl inte.
Men nu är det ju så nära, nu är det inte längre den där "hej jag saknar ihjäl mig, du är så långt borta" längtan. Nej nu är det mer "Hej kan du ta och skynda på nu eller för jag spricker av iver" känslan. FATTAR NI??;D

Vi skall bara ta det lugnt ikväll, han är trött, jag är lite sjuk, jag ska upp och jobba imorgon.
Vi måste bara dra in till stan och handla lite, vi har ingenting här hemma, eftersom familjen går under när mamma är borta, visst finns det lite saker men ingen kan laga mat, så vi måste in och handla snabbmat, för den är slut x) Pappa och jag har ju bott ensamma ett tag, haha. Sen ska vi väl kanske ´hyra film eller något. Skall möta upp min älskade Lisette också! :)

Neej vart är han då??
Nu skall jag ta mig en cancerpinne och meditera eller något, bara för att tiden ska skynda på!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0