Dikt från Jonas
Var hemma och hälsade på i Järna hos Jonas och Danne när jag och Sofie var i Stockholm, vår resa flöt på så bra så att vi kunde göra lite extra saker, det var planerat att killarna skulle komma in till Stockholm men Jonas blev sjuk och hamnade på akuten, till slut fick vi reda på att allt var bra och att vi kunde komma dit istället. Så vi satte oss på pendeln till Södertälje hamn, där bytte vi till Järna station, och där var dem, Jonas och Danne, mina kumpaner :) Jag blev så glad så att jag bara skuttade fram och kramade dem :) LYCKA!
Att vara i Järna kändes typ som att komma hem, vi åkte och badade, sen drog vi hem till Jonas egna lägenhet, den var riktigt fin, där satt det två tjejer, vi satt och snacka och lyssna på musik, tjejerna var där till och ifrån, ibland fler ibland färre. Då kom chocken, Jonas plockade fram alla kärleksbrev, våra halsband med nyckel och lås, bilder på oss och sist mitt hatbrev till honom, det var jättekul att läsa, jag kom på hur mycket jag en gång älskat honom och hur pass arg jag blev på honom när han gjorde bort sig, jag minns det där, tydligt. Med i brevet fanns en dikt, en dikt jag gillar jättemycket:
Du är inte här nu men jag kysser din kind,
En kyss jag sänder med smekande vind,
Så öppna ditt fönster och ställ det på glänt,
Den vind du nu känner är kyssen jag sänt.
Efter några timmar i Järna kände jag och Sofie att det var dags att dra till hotellet, så Jonas och hans kompis skjutsade oss till Järva krog, lååångt. Väl där checkade vi in och gick upp till vårat rum, efter att ha sagt hejdå till Jonas såklart. Vi pratade en hel del den kvällen jag och Sofie, om allt, om killar, problem med alla dessa killar och sedan somnade vi efter att ha räknat till 11 får. Dagen efter shoppade vi, vi hade jättekul, vi bråkade ibland men blev aldrig riktigt sura på varandra, jag var väl som en finne i röven för Sofie eftersom jag hade så ont i ryggen. Men jag försökte.
På båten hem satt vi med Danne, en söt prick, trevlig var han och han kunde skratta, en kille som skrattar åt mina sjukt dåliga skämt när jag är helt borta av trötthet är en ceeper! Haha.
Att vara i Järna kändes typ som att komma hem, vi åkte och badade, sen drog vi hem till Jonas egna lägenhet, den var riktigt fin, där satt det två tjejer, vi satt och snacka och lyssna på musik, tjejerna var där till och ifrån, ibland fler ibland färre. Då kom chocken, Jonas plockade fram alla kärleksbrev, våra halsband med nyckel och lås, bilder på oss och sist mitt hatbrev till honom, det var jättekul att läsa, jag kom på hur mycket jag en gång älskat honom och hur pass arg jag blev på honom när han gjorde bort sig, jag minns det där, tydligt. Med i brevet fanns en dikt, en dikt jag gillar jättemycket:
Du är inte här nu men jag kysser din kind,
En kyss jag sänder med smekande vind,
Så öppna ditt fönster och ställ det på glänt,
Den vind du nu känner är kyssen jag sänt.
Efter några timmar i Järna kände jag och Sofie att det var dags att dra till hotellet, så Jonas och hans kompis skjutsade oss till Järva krog, lååångt. Väl där checkade vi in och gick upp till vårat rum, efter att ha sagt hejdå till Jonas såklart. Vi pratade en hel del den kvällen jag och Sofie, om allt, om killar, problem med alla dessa killar och sedan somnade vi efter att ha räknat till 11 får. Dagen efter shoppade vi, vi hade jättekul, vi bråkade ibland men blev aldrig riktigt sura på varandra, jag var väl som en finne i röven för Sofie eftersom jag hade så ont i ryggen. Men jag försökte.
På båten hem satt vi med Danne, en söt prick, trevlig var han och han kunde skratta, en kille som skrattar åt mina sjukt dåliga skämt när jag är helt borta av trötthet är en ceeper! Haha.
Kommentarer
Trackback
